Mitt första inlägg på den här bloggen!

Min fina mor hämtade ut lite yen åt mig för några dagar sedan och när jag väl tittade på kosingen fick jag en lustig känsla, det var ungefär som;

Förstod inte innan jag stod med den där valutan i handen att på måndag börjar min långa resa dit, till yenens land. Det var som den första smällen på kinden som fick mig att förstå det hela. Det blir dock första gången för mig som jag behöver sitta i ett flygplan i 11 timmar efter en ungefär 6 timmar lång tåg-buss-tåg-resa.. Bussen bävar jag för, även om jag bara kommer sitta i den i en timme. Bussar är så hemskt dryga, folk är dryga, bussen är dryg, fast det är väl okej, en timme, så det är ingen fara.

Det allra bästa med resan (tror jag, en av de bästa sakerna i alla fall) är att min allra bästa vän (hon är som en syster för mig) ska med. Det här är våran dröm och äntligen slår den in. Keep your dreams! Det är allt jag vill säga, de kan ju slå in!